Sagan om Sydney

Ja... Då är det väl dags att öppna upp den nya bloggen för allmän beskådan. Den är både mer öppen och mer privat, men det förstår ni nog snart.

Jag måste dock varna känsliga läsare (släkten I guess) att jag inte kommer att censurera den engelska på samma sätt som den här. Jag kommer att skriva om allt möjligt, men egentligen mindre om min vardag.

Än så länge så är det mest korta utdrag av diverse skrivprojekt och sådant.

Fast nu när jag tänker på det så känns det kanske inte helt lämpligt om hela tjocka släkten läser den bloggen... Den är inte helt farmor- & farfarvänlig om man säger så.


Update:

Ok, nu är jag redo. Om ni hälsar på mig där och vill kommentera så får ni hemskt gärna göra det på engelska.

anneharvest.blogspot.com

Jag kommer nog rätt snart lägga den här bloggen på is.

Jag jobbar på en engelsk blogg och när jag är ok med att visa den för folk så kommer jag väl länka till den och så.

Om någon känner sig manad att utvärdera den så skicka en kommentar med emailadress så skickar jag länken.

Fast det kan hända att jag skriver både den här och den andra.

Fast jag ska också spåna på ett skrivprojekt som jag håller på med. Det kommer att bli en best seller.

Fabulous. Jag kan låta det vara där. Men jag ska minsann försöka skriva mer. Det så.

Nu ska jag hänga tvätt och gå till Biblioteket.Två olika faktiskt.

Två timmar in.

Idag är det tisdag och jag skolkar från skolan. Jag har helt enkelt för mycket att göra, och har varit för seg för att göra det någon annan dag. Men, Just den uppsatsen som jag ska skriva idag ska vara inne nästa tisdag, så nu kan jag inte komma med fler ursäkter. Jag måste skriva minst 1500 ord idag (det är hälften).

Dogma. Dansk film. Yes.

Förresten så tänker jag just precis nu inviga mitt nya skrivbord. Jag har visserligen haft det i en månad eller så, men mer som ett klädbord än som skrivbord.

Igår skrev jag 2440 ord på min novell som ska vara halvklar på torsdag (så den kan workshoppas), och sen kom jag på att det inte var rätt story och måste nu skriva om den. Igen. Jag har börjat på den typ fem gånger. Blah.

Men den blir väl bättre för varje omskrivning kan man hoppas. Jag skriver väldigt (väldigt) löst om sommaren 1999. Jag har till exempel hittat på att jag var 14 år, vilket inte är sant. Och en massa annat strunt som man hittar på när man skriver. Typ att jag och Emma blev kompis med en tjej som hette Miriam och som knarkade vid poolen vid Drottninghög. Det är inte sant.

Jag vet inte hur bra det blir. Jag har lite problem att hitta rätt ton i det hela. Det löser sig nog när jag äntligen kan skriva om den och inte börja på nytt igen. Då kan jag fibbla med ord och meningar och sånt. När det inte är storyissues jag dealar med.

Men det blir nog att jag får skriva ut den för egna pengar, annars måste den emailas till läraren imorgon. Jovisst att det händer.

Jag har just nu skrivit om sommaren 1998 (summer of innocence) och 1999 (summer of sin). Roligt det där. Nästa gång ska jag bara skriva om 1999.

Jag segar.

Jag är på biblioteket och ska skriva en uppsats. Jag har skrivit rätt så mycket. 1914 av 2000 totalt. Det mesta ok. Jag måste nu egnetligen bara skriva en introduktion, slutsats och korrekturläsa. Fast först måste jag läsa igenom och renskriva en gång till. Och det är det jag inte pallar. Segt. Dessutom oroar jag mig för min flygresa. Jag har ännu inte hunnit avboka min svenska flygbiljett och jag vill göra det innan jag betalar resten av resan härifrån, eftersom jag vill vara säker på att jag får pengar tillbaka.

Attans vad sur jag blev när jag upptäckte att Sverige har stängt på påsklördagen. Det där med aftonar är dumt. Och det fanns inget nummer för emergency fall.

Och så är jag hungrig.

Jag har förövrigt lov just nu. Andra dagen utav två veckor. Men tror ni hon har ledigt egentligen? Nej hon sitter och har en inlämning på torsdag.

You wake up in an unfamiliar bedroom an early morning in March. Your head hurts a little and you can remember going home with someone last night. Your mouth tastes like too many cigarettes and red wine. You feel the cool sheet covering your body and your legs find someone else’s to your left. You lay still for a while until the need to pee is unbearable. Somewhere on the floor you find your dress and put it on.       

          Last night the red dress you are wearing looked stunning. You wore your black high heels and dark make-up. In the bathroom you try to wash the worst off, but without the right products, there is not much luck getting rid of your expensive eye-liner. Going back to the bedroom you have cleared your head. The bedroom is a modern looking one. It doesn’t look like the standard share house room. The walls are white and empty, the bed dressed with white sheets, and on the desk there is a white mac computer.

Later when leaving the house you realise you have no idea where you are. You didn’t really think about things like that in the taxi last night. You look around to see if you recognise any street names. You don’t. You can smell the ocean somewhere, but you cannot see it. You badly need a coffee and decide to find a place where you can get one. Looking through your purse though, the lack of money tells you to find an ATM.

Standing in the coffee shop waiting you feel out of place. Last night’s red dress is a story in cheap polyester trying very hard to look exclusive. It has buttons down the front and it took you five minutes of fumbling this morning to make them all up. One of the buttons is missing, last night it cannot have been easy getting naked. At least the dress didn’t actually break. A snapped strap would be a bigger problem than a missing button. You had been thinking of replacing the obviously plastic buttons with something more discreetly plastic anyway.

The coffee place looks nice and you try to be invisible to the Sunday breakfast eaters. They can all tell that you’re wearing the same clothes you went out in last night. Your high heels are in your hand rather than on your feet. From the coffee place you make your way down towards the beach on light feet, keeping to the shaded part of the ground. Street signs tell you that you are in Coogee. You are not far from home.

 Waiting at the bus stop with sunglasses you bought at the Chemist’s you look for your bus pass. Together with the card you find a phone number, signed Alex. You remember the smile that met you this morning when you walked back into that room. A smile of someone genuinely happy you didn’t already leave. She looked divine in the morning sunlight. Smooth and touchable. You touched her skin with nervous fingers.

When the bus comes, you’re still distracted by the memory of kissing the tattoo she had on her shoulder, and miss the bus. Your feet slowly bring you closer to the house you woke up in. You should go home to study, but your heart aches when you think about leaving Coogee forever.

She is sitting outside on the porch when you open the gate. ‘I was waiting for you’, she tells you. You have a shower, and borrow a t-shirt and a pair of shorts from her. You use her shampoo and for the rest of the day, you smell like her.

Ja det blir nog inga plättar för mig på lördag. Som belöning för att jag pluggade hårt idag skulle emelie laga pannkakor till mig på lördag. Men efter ännu en kaffe-natt så känner jag mig väldigt opigg på allt som heter skriva om storyn en tredje gång. Jobbigt när jag hittat formen men inte orkar skriva 1000 ord till. Huvudet är lite segt om man säger så. Dessutom känns det konstigt att skriva påhittat om en riktig person. Jag kände ju inte honom alls.

Matilda om du läser, kommer du ihåg hjälmfrisyren?

Jag låter det vara uppe i nån timme till om ni hinner. Sen trycker jag radera.

För det var nån som frågade om jag inte hade saker uppe på internet. Saker som jag skrivit menade han. Nej sade jag. Det finns en risk att det blir problem vid eventuell framtida publicering om det varit tillgängligt innan. Så det så. Fast här på min svenska blogg kanske folk inte bryr sig så mycket om sånt.

Vet ni vad, jag bytar ut utkastet mot en litet mer välarbetad grej. Jag köpte den röda klänningen på H&M.

(Fast jag orkade skriva här...)

Snart kommer hon ha läst hela Det Kommunistiska Manifestet.

vissa av dem iallafall. idag skrev jag på ett blogginlägg för en annan sida om designer hundhalsband. jag gick bara in på tre av alla sidor jag hittade. En säljer halsband med fejkade diamanter, en annan har allt möjligt skräp att köpa till hunden. Typ en barnvagn. Eller hundvagn heter det kanske då. vad ska man med det till? Ska inte hunden få motion när man går ut med den?

Men annars har jag kommit på att jag inte gillar hundar mest för att jag aldrig hade någon nära kontakt med hundar när jag var yngre. Vi hade ingen hund, och inga släktingar och inga kompisar hade hundar. Så kanske inte så konstigt att man inte gillar sånt man inte haft så mycket att göra med.

Och nu undrar kanske vissa varför jag skriver en blogg om hundar när jag inte gillar sådana djur särskilt mycket. Det är för att jag gör praktik på ett marknadsföringsföretag som driver en sajt för en av deras kunder. Jag hade länkat, men den är inte uppladdad än, så vitt jag vet.

Jag är snart klar. Ska bara skriva lite mer om Anderson och Marx (den där kalle igen, skriver visst om honom hela tiden) och sen borde jag läsa igenom och sen fixa mina referenser. Katastrof har inträffat. Det fantastiska referensprogrammet endnote har slutat fungera på min datorn. Just nu har jag precis ominstallerat det och hoppas på framgång. men annars måste jag personligen skriva in alla referenser, och kolla upp hur man ska skriva referenser. Det har jag ingen aning om. EndNote rules! Det gör att sånt åt en.

YESYESYESYESYESYES! Det funkade!

Nu när jag har börjat så var det inte så svårt med den där uppsatsen. Jag trodde att jag skulle dö av ångest och sen bara få Godkänt, men nu när jag har börjat skriva lite så känns det mycket lättare. Jag är smart, välläst och kan dra paralleller mellan ämnen och teorier; och har också höga tankar om mig själv. Synd bara att jag inte kom på detta innan så jag hade varit klar nu.

Nu måste jag fortsätta.

Oj vad jag har skrivit många blogginlägg i tredje person på sistone. Jag ska sluta med det. Jag lovar.

Imorgon kväll åker jag till Brisbane. Det ska bli skönt, men jag kan redan nu se hur stressad jag kommer att vara nästa vecka när jag upptäcker hur mycket skolarbete och annat jag egentligen borde göra denna helgen. Jag har planerat in lite läsning, men eftersom jag vet att det förmodligen inte kommer att bli så mycket gjort ändå så har jag inte planerat in något viktigt.

Annars så har jag ägnat större delen av kvällen med att skriva på några andra bloggar. Jag har ju skaffat mig Work Experience för ett marknadsföringsföretag och det är det jag har gjort. Ni kan gå och kolla på www.apamperedlife.com.au och leta upp mina grejer. Just nu är det bara en eller två där, men jag ska skriva minst ett i veckan i typ tio veckor, så om ett tag kan ni nog hitta mer.

Redan nu kan jag känna hur mågna blogginlägg jag kommer att skriva här medan jag försöker skriva de andra. Jag ska också skriva för en kattsida och en hundsida och de är inte så roliga att skriva. En del av er kanske vet att jag inte är särskilt förtjust i hundar överhuvudtaget och då kan ni tänka er hur kul jag kommer att tycka att det är att ägna nästan två timmar i veckan åt researcha och skriva om just sådana djur. (Undrar om hundälskarna som besöker den sidan kommer att märka mitt ogillande.).Det tar nästan två att leta upp något att skriva om, länka och renskriva. Renskrivning är inte något jag brukar ägna mig åt på den här bloggen.

Om ni är katt- eller hundägare/entusiaster får ni gärna tipsa om möjliga bloggämnen. 

Nu har jag skickat iväg min sista uppsats för proofreading och sådant där. Väntar spänt på resultatet för jag är rätt nöjd faktiskt. Sen ska jag fixa grejerna som hon påpekar. Sen ska jag skriva ut. Sen ska jag fetslappa hela kvällen. Förutom att jag förstås ska proofreada hennes uppsats med.

Jag är typ klar nu!!!!

Ska bara skriva pyttelite till, får bara plats med ca 100 ord till. Sen ska den skickas iväg för proofreading och sånt. Sen så är det en vinterledig anna ni pratar med!

Jag är skitbra. Nu ska jag klä på mig och sminka mig inför jobbintervju i eftermiddag.

Jag är numera en rätt organiserad typ. Jag gör diverse tidsplaneringar, en mängd "things to do"-listor och har ett smidigt filnamn-system på datorn. Jag ägnade till och med en halvtimme eller så på att göra ett template på inlämningsdokument. Smidigt. Visserligen känns det inte som slöseri med tid, för har man fixat layouten och försättssidan och sånt så slipper man ju krångla med det när man sitter där och fibblar sista kvällen innnan inlämning. Som tur är gör jag inte sånt längre. Alltså sitter och skriver uppsatser kvällen innan. Den jag jobbar på idag ska till exempel vara inlämnad på fredag. Och två som jag ska lämna in veckan efter det är mer eller mindre klara. Ska bara REFERERAS och snyggskrivas. De är båda "creative writing" så de måste vara bra på språklig nivå och storymässigt. En kallar jag Literary Essay, som väl egentligen är en uppsats, men med diverse personliga detaljer, historier osv. Den andra är en del av vad jag kallar "the powderfinger stories" en serie noveller eller kapitel inspirerade av låten Powderfinger. Se youtube nedan. Jag har bara börjat med den här delen. Andra som ska skrivas är hur pappan sköt sig själv, hur Emmy-Lou drunknade i floden och höjdpunkten får väl bli själva bankrånet. Och om ni nu undrar vad fan jag pratar om kan ni nog få läsa den om ni frågar snällt. Men just nu är den fortfarande rätt kass. Och jag funderar på att skriva om den där uppsatsen från början. Det skulle jag gjort i förrgår.

Idag pluggar jag. Litegrann så där på en höft. Det går dåligt. När jag inte gjort något alls klockan tolv gick jag till ett fik för att plugga och äta lunch. Visade sig att jag valt ett cafe där jag inte kände mig bekväm att sitta kvar i flera timmar och jobba. Först trodde jag att jag lyckats hitta ett ebbas i newtown. De hade femtiotalsmöbler och allt. Men sen visade det sig att maten var skitkass och de lyckades hälla vanlig mjölk i mitt kaffe. Hur fel kan det bli? Så istället för att sitta där och plugga gick jag hem. Nu sitter jag och krånglar till allting. Jag väntar på en bra öppningsmening för min kassa uppsats. Jag tror nog att så fort jag börjar skriva så kommer det att gå rätt så hyggligt. Jag testar i huvudet, men alla låter påhittade. Vilket är rätt sant. Det är mer än ett ställe som jag helt sonika har hittat på något och sen gjort en liten notis FIND REFERENCE till mig själv. Väldigt clever.

Ikväll blir det tacomys hos Sandra och Nasrin!