Sagan om Sydney

Jag trivs mycket bra i Australien. Det är hemma. Det är en lite konstig känsla men jag har ingen lust att flytta hem till Sverige igen. Ibland blir man ju lite sugen på svenskhet. Men det brukar gå över. Det bästa med australien är att jag har hittat ett liv här. Ett jobb, ett fantastiskt hus, vänner och jag har vuxit in i mig själv. Jag är bekväm med vad jag gör och vad jag vill. Jag har ett mål, en plan, och har börjat jobba på det. Jag har inte skrivit så mycket i sommar, och det är väl dumt. Men ikväll tror jag att jag går hem och tar tag i det. Har skrivit lite nu på jobbet.

Jag känner mig vuxen ibland. Jag går och handlar take away kaffe och personalen på fiket känner igen mig. Jag går dit flera gånger i veckan. Jag småpratar med tanten i affären om vädret. Jag inleder samtalet. Jag lagar god mat till mig själv, inte bara pasta och nudlar. Jag handlar, betalar mina räkningar i tid och går oftast och lägger mig vid tio. Jag är aldrig sen till jobbet. Är bra på mitt jobb.

Men nu är Emelie är här och jag gjort en massa ovuxna saker. Som att inte åka hem och sova i min egen säng. Som att vara ute till två fastän jag måste jobba dagen efter. Jag dricker billigt vin ur petflaskor. I parken. Jag funderar på att pierca mig.

Det går nog över när Emelie åker bort. Kom på att jag inte alls kan gå hem och skriva. Ikväll ska vi se Camille.