Sagan om Sydney

Igår körde vi till Manly, en suburb vid kusten nästan en timmes bilfärd norr om där vi bor. Jag lurade med mig Lucas efter han dumt nog kläckt ur sig på morgonen att han ville åka dit. Han ändrade sig senare, men det struntade jag helt i. Jag ville till affären Nordic Fusion som jag fått berättat för mig att den skulle ha både choklad, laktris, snus och till och med falukorv. Inget snus hittade jag men nog falukorvar till det facila priset av $23, som smartare människor än jag kan huvudräkna gånger 6 för att få fram ungefärligt svenskt pris. Jag äter ju som tur är inte falukorv alls, så kände ingen som helst impuls att köpa mig en korv. Däremot kände jag mig lite sugen på en burk senapssill, men jag äter ju inte sill heller.

Förövrigt var det så dyrt att jag faktiskt inte köpte mer än en påse tyrkisk peber. Jag råkar veta att lingonsylten är typ tjugo kronor billigare burken på IKEA. Men de har ju inte TP på IKEA så det fick bli en påse iallafall.

Kvinnan i kassan var svensk och pratade med mig på svenska. Men hon insåg på något konstigt sätt att Lucas inte var svensk och frågade honom på engelska om han åt turkisk peppar (för det är inte så populärt bland icke-svenskar.) Jag gissar på att det var hans icke-svenska utseende som var avgörande.


Förövrigt ska salmiakkaramellerna förvandlas till turkisk pepparshots när jag blandar dem med vodka inför kommande "svenskfest".


Och den som vill, kan önska en mer spännande version av historien om när vi köpt fish n chips och satt och åt dem på en bänk då en mås kom och tog en räka från lucas hand och väntande mun.