...

Jag mår mycket bättre i Sydney än vad jag gjorde i Sverige. Jag känner mig piggare, sover bättre och är allmänt lyckligare. Jag vet inte om det är klimatet och avsaknaden av vinter som gör det. Och om jag ska vara ärlig tror jag det har med andra saker att göra.

Jag får förstås hemskt dåligt samvete varje gång jag känner så. Överge Sverige och lämna familjen och ändå må bra?? Men det är så det är.

Jag tror det är för att jag har något slags mål här. De sista åren i Sverige var mest en resa någon annanstans. Efter gymnasiet läste jag litteraturvetenskap för jag visste inte jag annars skulle göra. Och sen träffade jag Lucas och spenderade de nästa 6 månaderna med att försöka vara någon annanstans. Jag hade inga planer och jag var kvar hemma och borde nog ha flyttat ut.

Här känner jag att jag har en plan, ett mål att leva mot. Jag behövde nog komma hit för att ta reda på det. Och att övertyga mig själv om att det kommer att finnas en framtid i författarskapet. Jag kan skriva och jag kan göra något av det.

Jag brukar oftast tänka på det här när jag åker tåget över Harbour Bridge. Sydney är så vackert och jag känner att jag hittat ett ställe jag vill bo på väldigt länge. Men jag ser också Sverige i min framtid. Jag kan inte föreställa mig att inte bo i Sverige igen. Tasmanien var fint för det var svalt som Sverige och fick mig att komma ihåg de stilla och vackra dagar när vinden är kylig och allt är fint.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0