Sagan om Sydney

Jag tänkte bara passa på att utfärda en varming till alla vänner och släktingar som läser här på bloggen och inte är Emelie.

Jag har nämligen piercat mig i läppen sen sist, och om jag har en ring runt läppen nästa gång ni ser är det inte en fisketur som har gått snett (eller liknande saker som kan sluta med en ring i läppen tex om någon behövde ett bra sätt att binda fast mig så jag inte kunde flyga iväg till Sverige), utan det är helt självvalt.

Igår var det onsdag och jag slutade tidigt. Det var skönt. Jag gick och handlade mat och behövde inte trängas med alls mycket folk. Shopping onsdag eftermiddag i fortsättningen för mig.

Sen så gick jag hem och började laga mat. Jag har länge suktat efter en Irländsk köttgryta och äntligen tog jag tag i det. Men det tog en halv evighet att göra. Krångel, krångel och lite mer krångel.

Men riktigt gott blev det. Jag åt två enorma portioner och sen två timmar senare smög jag åt mig några tuggor innan jag satte in maten i kylen.

Jag ser redan fram emot lunch om två timmar.

MEN, eftersom jag spenderade hela eftermiddagen med att slava i köket så hade jag inte tid att plugga som jag hade tänkt. Så idag funderar jag på att gå hem och inte gå till skolan. Jag vill bara vara klar.

Jag har börjat lästa HD igen. Mestadels är det som förberedelse inför Sverige-besöket. Det är trevligt att kunna hänga med lite grann iallafall när folk pratar om vad som hänt den senaste tiden.

Och förutom att hd.se förmodligen är den sämsta tidningshemsidan i hela världen så få rman ibland lite intressant info. Till exempel så kan jag till exempel kommentera om ombyggnaden av Drottninggatan, och följa med i eventuella spekulation om vad som hände paret i Viken.

Men annars är det mest strunt på hd.se.

Dessutom nästan helt omöjligt att hitta till pdf-tidningen, jag får alltid söka efter den i den lilla sökrutan.

Jag börjar jobba vid halv nio varje morgon. Det har jag gjort i några månader nu. Men, min chef låter ändå så himla förvånad varje gång jag är här före honom.

Jag undrar varför.

Och idag tänker jag gå hem vid ett. eller kanske halv två.

Fabulous. Jag kan låta det vara där. Men jag ska minsann försöka skriva mer. Det så.

Nu ska jag hänga tvätt och gå till Biblioteket.Två olika faktiskt.

Två timmar in.

Idag är det tisdag och jag skolkar från skolan. Jag har helt enkelt för mycket att göra, och har varit för seg för att göra det någon annan dag. Men, Just den uppsatsen som jag ska skriva idag ska vara inne nästa tisdag, så nu kan jag inte komma med fler ursäkter. Jag måste skriva minst 1500 ord idag (det är hälften).

Dogma. Dansk film. Yes.

Förresten så tänker jag just precis nu inviga mitt nya skrivbord. Jag har visserligen haft det i en månad eller så, men mer som ett klädbord än som skrivbord.

Lite mer än fem minuter från där jag bor ligger det en japansk restaurang som jag går till rätt ofta. De lagar mycket god mat och är mysig och liten och det är billigt. Jag har varit där med mamma och maria, emelie, och med steffi och drew. När jag är ensam brukar jag ta take away. (Chicken Katsu)

Dock tror jag att det nog är läge att testa något annat. I lördags när jag gick dit för att äta middag noterade jag två saker hos servitrisen:

• Hon tyckte det var spännande att jag var där på en date.
• Hon visste redan att jag ville ha en Chicken Katsu.

Och så börjar det närma sig. Jag har inte ens börjat skriva på min uppsats, men på måndag är det två veckor tills jag åker.

Det är riktigt snart det. Galet snart.

I helgen ska jag boka buss eller tågbiljett till Stockholm.

Och så får vi besök från Australien i slutet av juni. Det ni.

Jag har inte börjat skriva den enda uppsatsen jag har den här terminen.

Det blir svårare och svårare att ta sig upp ur sängen varje dag. Varmt och skönt i sängen och kallt och ruggit utanför. Jag ser inte alls fram emot juli. Då är det som kallast, dessutom så är jag ju då van vid sommarväder. Den första veckan hemma igen brukar vara otrevlig.

Jag har bara tre veckor kvar i skolan. Sen bär det av. Jag har ju inte planerat klart än. Inte alls. Så det kan gå.

Tre veckor!

see more pwn and owned pictures

Idag har jag kollat upp Absolute Music-samlingar från sent 90tal. Jag var tvungen att ta skivan från augusti 98 för det passade bäst i tiden, men oj vad jag ändå har minnen från nummer 21.

Emma kommer du ihåg den?

De hade inget snus igår på Café Svensson. Det hade ingen leverpastej till salu heller. Men en av tjejerna berättade att de bara köpte en Lettiskt produkt på Coles. Så jag och Lin gick dit och köpte oss varsin tub. Den smakar helt vanligt leverpastej. Score!

Jag är klar med mitt första utkast till novellen. Äntligen. Nu ska jag bara skriva ut den i 23 kopior. Grattis. Det blir inte gratis det.

I lördags var jag på Kelly's i Newtown och drack en massa vin och pratade strunt. En av dem som var där heter Ben och hans bror har tydligen varit i Sverige ett tag. Han hade upptäckt snus och tagit med sig det till Australien någon gång.

Och då kläcker Kyle ur sig att han älskar snus. Det var en överraskning om något. Visserligen hade han mått väldigt illa första gången, men som många svenskar sedan vant sig lite mer.

Ikväll ska jag till Café Svensson och undersöka om de har leverpastej och snus. Och så ska jag snacka strunt med Lin.

Igår skrev jag 2440 ord på min novell som ska vara halvklar på torsdag (så den kan workshoppas), och sen kom jag på att det inte var rätt story och måste nu skriva om den. Igen. Jag har börjat på den typ fem gånger. Blah.

Men den blir väl bättre för varje omskrivning kan man hoppas. Jag skriver väldigt (väldigt) löst om sommaren 1999. Jag har till exempel hittat på att jag var 14 år, vilket inte är sant. Och en massa annat strunt som man hittar på när man skriver. Typ att jag och Emma blev kompis med en tjej som hette Miriam och som knarkade vid poolen vid Drottninghög. Det är inte sant.

Jag vet inte hur bra det blir. Jag har lite problem att hitta rätt ton i det hela. Det löser sig nog när jag äntligen kan skriva om den och inte börja på nytt igen. Då kan jag fibbla med ord och meningar och sånt. När det inte är storyissues jag dealar med.

Men det blir nog att jag får skriva ut den för egna pengar, annars måste den emailas till läraren imorgon. Jovisst att det händer.

Jag har just nu skrivit om sommaren 1998 (summer of innocence) och 1999 (summer of sin). Roligt det där. Nästa gång ska jag bara skriva om 1999.

Idag för tre år sen landade jag i Australien för första gången.

Det ni.

Det var tre år sen det.

Häromdagen, i lördags närmare bestämt, klippte jag mina fingernaglar. Det kändes mycket konstigt. Som det alltid gör. Jag gillar mina naglar långa, men ibland så funkar det helt enkelt inte längre. Oftast så klipper jag dem efter att någon av dem har gått sönder. Det var det som hände i lördags. Ibland får jag problem med att ta ut och sätta in mina linser. Också ett tecken på att det är dags att klippa naglar.

Och det är väl itne så farligt kan man tycka. Men det ställer till med en hel del problem. Plötsligt kan man inte öppna burkar längre, för naglarna når inte. Du kan inte skrapa bort smuts under naglarna. Och en massa andra saker som jag använder mina naglar till.

Dessutom ser man så manlig ut. Mina fingrar är rätt korta och naglarna gör dels att de ser lite längre ut, dels att det är lite mer feminint med långa naglar. Så nu får jag sprina runt i flera dagar och känna mig som man.

Eller som personer som biter på sina naglar. Det är nog ännu värre.

Jag hade förstås kunnat klippa dem bara lite, men denna gången så bröts hela vänstra tumnageln av och jag klippte resten till att matcha den.

Lycka är att kunna hänga i sitt rum utan sin nyinköpa tjocka kofta och ändå inte frysa. Score!

Jag fick Gabriel till att bära upp ett element till mig igår. Sen var det varmt i rummet. Finfint var det. Och elementet har en inbyggd timer, så det går utmärkt att ställa in den på att sätta igång klockan sex på morgonen. Då är det varmt och fint till man måste gå upp och dusha. Score igen!

Och imorgon är det lördag. Score!