Sagan om Sydney

Min hud håller på att ta igen sig efter en dag i solen. Den pulserar. Men jag är ren efter duschen jag tog nyss. Huden är också brunare än den varit på flera år. Särskilt på axlarna och nacken. Vi var på stranden idag. Jag höll på att nästan drunkna tre gånger. Det var alltså rätt snälla vågor för en gångs skull.

Ikväll är det party i vårt hus. Sen ska vi nog gå ut.

Om jag fick bara en dag i Sydney skulle jag:

Äta Gozleme på Marrickville markets till frukost
Åka till watsons bay med färja
Och äta skitdyr lunch på Doyles
Bussa ner till Bondi och gå en promenad längs stranden
Åka hem och bota huvudvärk (från för mycket sol)
Äta musslor på det italiensiska stället i newtown
Dricka bubbelvin på the Operabar
Gå till Dean's eller World Bar och dricka öl
Avsluta med taxi hem (inget fyllekäk)

Emelie frågade mig igår vad jag skulle göra i Helsingborg om jag bara fick vara där en dag. Jag hade tänkt svara kolla på film med familjen, men det fick jag inte svara. Så istället skulle min dag se ut såhär:

Äta sjuka mängder med ostmacka till frukost (med systrarna)
Åka till Danmark eller gå på Dunkers
Lunch, ev på k&co (med mia)
Gå och shoppa kanske (med emma)
Eller gå till gröningen
Middag på Gastro för jag har inte provat deras Wallenbergare
Sen en sväng till GP
Och några rundor på PL13
Tivoli om de spelar bra musik
Avsluta med en kebab och promenad hem

Camille var skitfint. Vi åt middag hemma, sen tog vi bussen in till stan. När vi väl kom till konsertstället var det jättlång kö, så vi gick och drack en öl på en bar istället. Men vi var inte så sugna på öl när vi väl satt och drack dem och lämnade halva kvar.

Sen gick vi köpte en hel flarra vin och delade på innan Camille började spela. Vi satte oss på en bänk en bit bort. Sen var vi rätt sent på att gå till scenen så vi hamnade rätt dåligt. Vi såg inte så mycket osv. Men det lät bra. Skitfint.

De spelade förstås inte min favoritlåt. Det var tråkigt. Men det var bra ändå. Jag gillar att gå på konserter och ska börja gå på fler tror jag.

Jag fick pengar igår. Det känns skönt. Nu behöver jag inte oroa mig för pengar på rätt länge. Tills de tar slut alltså. Vilket förhoppningsvis blir i juli eller så. Är jag snål och sånt så kan jag nog spara lite.

Igår fick jag inbjudan till Farmor och Farfars guldbröllop. Det hade jag gärna gått på, så nu sitter jag och funderar på om man ska åka hem nästa jul. Det blir kanske så, men då missar jag sommaren i Sverige. Och det är ju tråkigt det med.

Vi får se. Om det går bra med pengasparandet kanske man kan köra två gånger på ett år. Spex!

Om jag vann en massa pengar på lotto, alternativt skrev en best seller och fick en massa miljoner skulle jag göra ungefär såhär,

Betala min CSN-skuld
Betala delar (eller om möjligt hela) av systerns och andra familjemedlemmars CSN-skuld
Flyga Sara till Sydney
Köpa ett litet hus i Newtown
Åka till New York

Så det så.

Vi satt på mitt rum och pratade om scouterna. Han sade att de hade bytat ut "visa vördnad för Gud" mot "visa vördnad för din gud". Jag frågade vem hans gud var. Han svarade "du är min gud Anna".

Några år senare fick jag ett sms från samma person. "Jag saknar dig. Puss". Det behöll jag länge.

Vi stod i ett kök och drack vin. Hon tittade på mig och sade "jag gillar allt som är vackert". Jag rodnade nog.

Vi var i rummet han bodde gratis i. Det var nog en sensommardag och allt var nytt. Han sade "I never thought I would feel this way again". Och "you make me want to be creative again". Vi låg i timmar och stirrade in i varandras ögon.

Camille.

Du tar bort min smärta när du sjunger så fint!

Jag trivs mycket bra i Australien. Det är hemma. Det är en lite konstig känsla men jag har ingen lust att flytta hem till Sverige igen. Ibland blir man ju lite sugen på svenskhet. Men det brukar gå över. Det bästa med australien är att jag har hittat ett liv här. Ett jobb, ett fantastiskt hus, vänner och jag har vuxit in i mig själv. Jag är bekväm med vad jag gör och vad jag vill. Jag har ett mål, en plan, och har börjat jobba på det. Jag har inte skrivit så mycket i sommar, och det är väl dumt. Men ikväll tror jag att jag går hem och tar tag i det. Har skrivit lite nu på jobbet.

Jag känner mig vuxen ibland. Jag går och handlar take away kaffe och personalen på fiket känner igen mig. Jag går dit flera gånger i veckan. Jag småpratar med tanten i affären om vädret. Jag inleder samtalet. Jag lagar god mat till mig själv, inte bara pasta och nudlar. Jag handlar, betalar mina räkningar i tid och går oftast och lägger mig vid tio. Jag är aldrig sen till jobbet. Är bra på mitt jobb.

Men nu är Emelie är här och jag gjort en massa ovuxna saker. Som att inte åka hem och sova i min egen säng. Som att vara ute till två fastän jag måste jobba dagen efter. Jag dricker billigt vin ur petflaskor. I parken. Jag funderar på att pierca mig.

Det går nog över när Emelie åker bort. Kom på att jag inte alls kan gå hem och skriva. Ikväll ska vi se Camille.

Vi var faktiskt på stranden i fredags. Det var fint, men lite långtråkigt i slutet. Jag ville åka hem redan efter två timmar, som vanligt. Men vi stannade i två och en halv till. Jag blev lite brun, och brände mig knappt alls. Det var värre i söndags då det var molnigt och vi gick på stan. Jag blev röd. Men det gjorde inte ont.

Vi åkte till Coogee. Dit vill vi igen, när vädret och ledighet tillåter.

Efter ett tag blev vi övertalade att gå och bada i det mycket kalla vattnet. Det var jätteskönt när vi väl var i. Vågorna var små och vänliga och vattnet var djupt. Jag tänkte att det var ju inte så dumt att bo i Australien ändå.

Jag minns ett varmt tivoli i april. Jag var hemma från Australien i några månader och det här var första helgen. Mina systrar hade snöat in sig på Johnossi och även jag hade hunnit lyssna lite under första veckan i Sverige.

Det var dans, musik och svett.

De är bara två i bandet så trummorna var framme vid kanten på scenen. Vi stod närmre sångaren och vi dansade oss svettiga. Man must dance får det fortfarande att rycka i benen på mig. Det är en av låtarna som gör att jag dansar var jag än är. Särskilt tycker jag om att dansa till den när jag väntar på grön gubbe.

Vi blev alla kära i sångaren och var och en kände det som om han tittade på bara på oss. Sen tog han av sig sin tröja inför de sista låtarna. Jag blev besviken på hans bleka pojkkropp.

I fredags slaggade vi hemma hos Olivia och killarna igen. Dels för att de bor inne istan, dels för att vi var lite för fulla för att palla gå ner och ta taxi. Det var varmt. Gårdagen spenderades - efter hemfärd - med att kolla på film. Mycket film. Det var faktiskt mer på grund av 40 grader värme än bakfullhet.

Vi såg:

Stekta Gröna Tomater
Roadtrip
Death at a Funeral
Away from her

Ingen var väl någon riktigt höjdare. Stekta Gröna Tomater är väl fin, men ingen tiopoängare. Roadtrip var bara töntig (ingen story alls). Death at a Funeral var rolig, men lite överdriven. Och Away From Her var en lågmäld kanadensk film om en man vars fru får alzheimers. Den var fin.

Imorgon funderar vi på att åka ner till Bondi och gå den där Bondi till Coogee walk som folk pratar om. Tydligen ska det vara väldigt vackert. Jag läste att man skulle räkna med att det tar minst tre timmar. Jag trodde det snarare skulle ta två. Men vi får se om vi pallar. De sade att det skulle bli över 30 grader imorgon så det kanske inte kommer att funka så bra i värmen.

Imorgon kan vi ju vara för bakis för att göra något alls.

Idag känns det som fredag. Och det är nästan för att imorgon tänker jag ta ledigt från jobbet, och på så sätt skapa mig själv en fyra dagar lång helg. På måndag är det nämligen Australia Day här nere. Då är man ledig.

Bara två timmar kvar nu.

Igår var jag hemma hos linnea och åt mat och drack jättemycket vin. Sen gick jag till Olivia där Emelie var. Så drack jag lite mer, sen försökte jag somna.

Jag trodde nog aldrig att jag skulle säga det här, men idag vill jag vara hemma och titta på tennis.

Nu på morgonen fick jag min nya telefon. Äntligen. Men helt stabil är den inte. Den har som jag misstänkt ingen svensk ordlista. Och det är ju tråkigt. Men den engelska ordlistan låter en inte ens lägga till ord med å ä och ö. Så jag får köra på den franska ordlistan istället och lägga in både engelska och svenska ord.

Jag tyckte ändå det var trevligt med en ny telefon. Så jag förde över kontaker etc och skickade ett sms till systern min. Men sen när jag skulle föra över mitt minneskort fick det vara nog. Den nya telefonen har inte ens plats till ett normalstort minneskort. Jag måste köpa ett nytt minikort. Tack för den Sony Ericsson.

Så jag behåller den gamla ett tag till ändå.

Det är fredag. Och jag sitter och lyssnar på musik. Oftast blir det TAW. Jag har tänkt länge att jag ska skriva en serie inlägg om konserter jag minns. Det förra var det första. Förhoppningsvis blir det fler.

Kentinlägget är något censurerat, eller snarare det finns mer om den sommaren jag skulle kunna berätta men som jag känner att vissa personer inte behöver veta. Vanligtvis brukar jag censurera mig själv till den grad att jag inte skriver något som jag tycker att det är konstigt att farmor och farfar läser (de läser ofta). Den här gången är det andra som jag tycker kan hållas ovetande.

Förresten så kommer jag ihåg min andra och än så länge sista Tomas Andersson Wij konsert. Det var i Malmö på malmöfestivalen. Jag sprang ensam ner från Julias lägenhet och stod ensam och hade trevligt. Det är ingen annan jag känner som gillar honom.

Jag kommer ihåg en sommarkväll när regnet låg i luften. Det var i juli, närmare bestämt den 28e juli år 2000, och jag var fjorton år. Vi satt på hamntorget utanför det inhängade området och väntade på att Kent skulle börja spela. Vi gjorde sånt som fjortonåringar gör. Pratade och rökte ciggaretter. Vi drack nog inget. Vi satt ute för att möta några som inte hade biljetter. Det var Kalasturné. Det var jag och Julia. Vilka de andra var har jag glömt bort. Kanske var Ulrika också där.

Så hör vi hur de börjar spela och vi springer in. Vi hamnar till höger sida och en bit från scenen. De spelar Kungen är död och det börjar regna. Jag blev kentfrälst just i det ögonblicket. Jag kommer ihåg att jag lutade mig mot personen framför. Han lät mig hållas. Jag kommer inte ihåg så mycket mer än det.

Något år senare skriver Jocke Berg om den kvällen.

Snart kommer regnet som en våg
Och sköljer bort
allt som inte är musiken...

(FF från Vapen & Ammunition)

Och fastän att den låten inte spelades den kvällen så påminns jag alltid om den kvällen på ett hamntorg där 3000 personer njuter av musik i duggregnet.

Min morgon. Typiskt att jag nästan har slut på arbetsuppgifter idag.

Jag har ännu inte fått någon mobil levererad. Det är lite trist. De sade att det skulle ta en till tre dagar. Idag är det tre. Man får ju hoppas att de kommer idag, annars blir det ju till att ringa och klaga.

I tisdags var det min födelesdag. Den var bra. Jag var lite bakis och det kanske inte var så kul för emelie, men hon var halvdöd hon med. Senare på kvällen gick vi och åt japanskt. Och gick vi hem till Olivia och drack lite boxvin, innan vi gick till Hyde Park och drack upp resten av Stanley, som vinet heter. Det var den billigaste sorten de hade och vi betalade ca 2,5 dollar var.

På lördag ska jag ha Birthday Drinks på en bar i Kings Cross. Det ser jag fram emot.

Oh vad jag är excited över att få en ny mobil. Det är första gången jag har impulsköpt en mobil! Jag hade tänkt vänta lite och binda mitt abonnemang när jag behövde en ny telefon. Men tjejen i telefonen påpekade att annars hade jag betalat flera månader extra som nu kommer att dras bort från de 24 som jag måste binda mig för. Och så har jag ju en extra telefon om det skulle hända något oförutsett. Hon frågade om min överdrivna telefonräkning berodde på ett nytt förhållande. Tvärtom sade jag.

Jag är också väldigt excited över att Emelie kommer imorgon bitti. Det blir jättefint.

Och så fick jag pengar idag, och mer på torsdag!

Förra månaden skickade jag 323 sms, varav 157 var till Lucas. Och det var efter vi gjort slut. Smidigt. Jag fick betala mycket. Fast eftersom jag ringer och smsar gratis till Lucas så var det inte det som kostade. Så nu har jag uppgraderat till ett nytt abonnemang. Och så får jag en telefon på köpet. Visserligen är jag nu bunden till Virgin i 24 månader, men det funkar nog ändå.

Det blev en C702. Och för er som inte vet så är det en Sony Ericsson. Jag har alltid kört på Ericsson. Jag hade en kort period då jag hade en Siemens, och det var jobbigt. Så den gjorde jag mig av med så fort jag hade samvete till det. Och nu har jag gått och köpt en ny mobil igen, fastän min gamla bara har lite mer än ett år på nacken. Jag kan ju förstås vänta med att börja använda den nya till den gamla går sönder, men vad är det för kul med det? Konstigt att den bästa telefonen jag någonsin haft kanske blir den jag haft kortast tid.

Idag har jag städat. Det blev fint. Jag körde även en omgång i badkaret, men det behöver nog några gånger till innan det är helt rent. Det var mycket skitigt. Jag hann också med en fika med Lin, vilket var schysst. Middag har jag också hunnit laga, fast den blev inte helt som jag tänkt det eftersom någon av mina flatmates hade tagit min lök. Det kan ju finnas en chans jag bara glömt bort att jag använt den, men den är liten.

Igår var det invigningskväll för Sydney Festival som kommer att pågå i Sydney i typ två veckor framöver. En massa spelningar, teater, film osv. Det mesta kostar stålar, men vissa saker är gratis. Det ska bli fint. För ett tag sen gjorde jag en lista på allt jag ville se, men den har jag tappat bort. Det kanske jag kan roa mig med ikväll.

Att bo i Glebe är skitfint. Det är rätt så mycket närmre stan och det är helt möjligt att gå hem om man vill. Kanske inte något man gör om man kan ta taxi (som blir jättebilligt) men eftersom inte en enda taxi körde förbi mig igår så gick jag.

Sexton och tjugofem gick chefen hem.

Nej, det blev inte mycket sömn i natt. Att man inte kan säga nej till kaffe. Egentligen har jag en lös regel att jag inte dricker kaffe efter tolv. Inte särskilt svenskt av mig alls. Så igår när jag drack en stor kaffe igår vid två, visste jag redan att det var dömt att misslyckas. Jag stängde av datorn vid ett ungefär i natt. Och då var jag inte ens särskilt sömnig.

Det var veckor sen jag ens drack svart te. Ikväll kommer jag att sova gott. Imorgon ska jag städa hela rummet så att det inte syns att jag har spindlar i taket. Jag tycker att spindlar är jätteläskiga, men det är inte så farligt när de sitter still och ser ut som långbens. Men har en känsla av att Emelie kommer att tycka annorlunda.

Förresten drack jag en enorm kopp kaffe för några timmar sen. Nu är jag galen. Första koppen på nästan tre veckor. Det blir nog inte mycket sömn i natt. Och det blev så mycket för caféet hade bara en storlek, med betoning på stor. Och jag hade inte gått och köpt den om inte Selina som jag jobbar med hade tyckt att det var en bra idé.

Så går det.

Familjen kommer ju hit snart. Idag har jag roat mig med att skriva en list på saker man skulle kunna göra. Se nedan. Är det någon annan som har tips på vad man kan göra?

• Sydney Harbour Cruise
• Operahuset
• Bondi to Coogee walk
• Icebergs
• Watsons Bay
• Bondi Beach
• Manly
• Blue Mountains
• Hunter Valley
• Sydney Tower
• Luna Park
• Zoo
• Newtown (ett måste)

Nu ska ni inte tro att det jag ska berätta för er är något jag skriver för att göra er avundsjuka. Det är inte behagligt att sitta i sängen och svettas som en gris klockan tio på natten. Det är för att det är så det är.

Det är 29 grader i Sydney nu.

Och som jag nyss sade till mamma, det är ju lika jobbigt som att ha minusgrader, när hon sade att jag inte skulle klaga. Nej då ska ni inte heller klaga på att det är kallt. Ni kan ju alltid vara varma inomhus, med kläder och täcken. Det enda man kan göra här är att duscha, och det räcker inte långt när man väl är klar. Det är lika varmt ute som inne. Det går inte att kyla ner sig genom att öppna fönstret. I mitt fall är det faktiskt dörren till balkongen.

På tisdag nästa vecka är det inte bara min födelsedag, det är även dagen då min syster kommer hit för att hälsa på. Det är den bästa födelsedagspresenten hon hade kunnat komma på. Det blir finfint. Vi har inga planer alls, men det löser sig nog.

Jag hoppas att hon kommer att vilja hänga här i Sydney litegrann så vi kan umgås, men hoppas också att vi ska resa någonstans. Cairns hade kanske varit trevligt.

Idag har jag roat mig på jobbet med att redan innan lunch bestämma vad jag ska äta till kvällsmat. Jag måste fixa rester och sånt, så något storkok blir det. Jag bestämde mig för chili con carne. Med ris och gräddfil. Jag lagar denna rätten ungefär såhär:

Ingredienser:
700-800g köttfärs
1 stor gul lök
2 klyftor vitlök
1 paprika, röd
1-2 msk spiskummin (efter vad du gillar)
Mycket färsk chili, gärna två olika sorter
Cayennepeppar och paprikapulver efter smak om man har det hemma
1 burk majs (eftersom lucas hatar majs har detta inte varit en del av min chili på rätt länge, men nu kan jag ta med den igen!)
1-2 burkar krossade tomater
Lite tomatpure om man vill
1 buljongtärning
 1-2 burkar bönor, tex kidney eller en mixad burk

Ja, först fräser man löken i lite olja. Sen hivar man i paprikan som under lökfräsningen bör hackas i små tärningar. Ta i vitlöken också ungefär nu. I en stekpanna fräser du köttfärsen i omgångar, och salta och peppra. Häll över i löken. I det så häller du sedan i alla andra ingredienser - tomat, chili, buljongtäning osv. Spara dock bönorna ett tag så de inte kokar sönder. Låt chilin koka i minst en halvtimme, gärna en timme. Bönorna kan få koka med den sista kvarten eller så. Smaka av med salt och peppar. Servera med ris och sallad, och en stor klick gräddfil (eller creme fraiche om man bor i Sverige). Som överkurs kan man hacka lite persilja och lägga i vid servering, det blir gott.

Nu är det måndag och jag är tillbaka på jobbet. Nu väntar fem och en halv veckas arbete innan det blir dags att ta ledigt igen när familjen kommer hit. Sen är det tillbaka till deltid och det ska bli skönt.

Under min ledighet har jag faktiskt inte gjort så mycket. Mest slappat och läst en massa böcker. Jag har inte städat balkongen, eller mitt rum, jag har inte varit på stranden (men solat på balkongen) men hållit väldigt hårt om mina få slantar.

Det har ju varit nyårsfirande i veckan, men det antar jag att de flesta vet. Sydney ska ju vara en av de bästa städerna i världen att fira nyår i så jag hade ju tur att jag var här. Dagen började med att jag vaknade alldeles förtidigt, som vanligt, och efter slappande och sånt (och en sväng förbi internetet) tog jag mig till Lin och Bretts ställe i Darlinghurst. Fast de var i Rushcutters Bay, så dit knallade jag ner. Vi satt och halvbrände oss i solen och drog sen hem till lägenheten, och bakgården där vi spenderade resten av kvällen.


Kvällen flöt på fint. Vi drack många öl och lite för lite vatten. Ost och kex åt vi också, som man bör. Efter ett tag så tyckte jag att det blev kul att ta en massa bilder med kameran, men eftersom det var lite sent på natten och kort oftast blir lite kassa med blixt och sånt så började jag experimentera med diverse tekniker för att mildra blixten.



Jag testade att hålla fingrar framför lampan, och till och med min scarf fick agera ljusdämpare. Det fungerade rätt så bra.

Och kvällen var bra. Dock inträffade det en liten olycka strax innan tolvslaget som avslutade min kväll på ett rätt abrupt sätt. Jag satt på min stol och skulle väl flytta på mig lite. Men istället halkade jag med foten och körde storån rakt in under en kant på bordet. Det gjorde mycket ont. Inte mer med det tänkte jag tills jag (eftersom smärtan inte lättade) tittade ner på min stackars tå och upptäckte att det var blod överallt. Jag hade lyckats skära ett ca tre centimeter jack rakt över tån. Kul tyckte vi och retirerade in i badrummet och köket för att plåstra om min stackars tå. När jag försökte stämma blodflödet inne i badkaret slutade det mest med att det såg ut som om någon hade blivit lite mördad där inne.

Upptäckte nyss att det hade jag ju redan berättat, men ändå. Doktorn gjorde inte så mycket mer än att plåstra om tån med kirurgtejp, med det var ju också det jag var ute efter. Nu ser det rätt fint ut. Fast jag råkade duscha utan plastpåse så tejpen har nästan ramlat av...

Nu funkar internet här hemma igen. Det trådlösa är fortfarande paj, men hittade en väldigt lång sladd som iallafall räcker en liten bit in på rummet. Imorgon ska jag på festival och se massa band och sånt. Det blir nog roligt, fast eftersom jag ska gå själv kanske det blir lite långtråkigt om jag inte hittar några bra band att lyssna på.

Sen på måndag tänkte jag jobba, jag har egentligen sagt att jag kommer först på tisdag, men det blir nog inte en väldigt sen kväll så det blir nog bra med jobb ändå.

Ja, snart ska jag väl ladda upp bilder från nyår.

Här är det 2009. Fint.

Eller helt fint är det inte. Lyckades skada mig själv på foten igår strax innan Sydney klev över i 2009. Vid tolvslaget låg jag i köket med en blödande stortå. Vi hörde fyrverkerierna medan Lin var på telefon med en medical helpline för att ta reda på om jag borde åka till doktorn mitt i natten. Men eftersom det hade slutat blöda och jag inte hade feber sade de istället att jag borde gå till doktorn inom 24 timmar, så nu väntar jag på att klockan ska bli tolv så jag kan gå till doktorn.

Det var kanske inte så jag hade trott att jag skulle spendera tolvslaget, eller nyårsdagen. Jag hade tänkt vara bakis. Det är jag inte, för jag tog en taxi hem så fort som möjligt. Great! Var hemma innan ett.

Det är förstås 2009 i Sverige också. Hoppas det blir ett fint år for alla!