Sagan om Sydney

Nu är klockan strax fyra och det är dags att tända lampan i taket. Det blir så mörkt här annars. Någonstans mellan halv fem och halv sex är det helt plötsligt mörkt ute. Plopp så är solen bakom horisonten igen.
När jag flyttade hit gissade jag på att sommarsolen skulle vara det jag saknade mest. Det blev väl inte så. Jag gillar att det inte blir vintermörkt, och jag vande mig vid sommarmörkret. Men ändå ska det sitta riktigt fint med lite kvällsol. Trevligt värre tänker jag ha det i sommar. Annars kan vi ju konstatera att det jag saknade mest är kebabpizza. (om man inte räknar familj och vänner, men det tycker jag inte att man ska göra. Dem saknar man även om man bor långt borta i sverige.) Så sunkigt. "Hej, jag heter Anna. Jag saknar kebabpizza." Fast kanske saknar jag prästost mer. Förra gången saknade jag fil. Det gör jag inte längre. Men jag drömde härom natten att jag hittade laktosfri fil i kyldisken. Det var en fin dröm.

Nu handlade det om mat igen. Snart får jag kalla den här bloggen "Sagan om Annas matvanor" istället. Undrar hur många som hade läst den då...