Sagan om Sydney

Jag har gått och blivit väldigt van vid att flyga. jag har flygit halvvägs över jorden tre gånger, och flyger ungefär en gång i kvartalet mellan Brisbane och Sydney. Det är betydligt mycket mer än vad jag gjorde under hela mitt liv innan jag kom hit. När jag flög till Australien var det typ tredje gången jag flög. (om man räknar en returresa som en gång). Jag var jättenervös. Jag spenderade en himla massa tid på att se till att jag inte hade något vasst i handbagaget, att jag hade tillräckligt att göra på flyget, vatten och en massa annat strunt.

När jag för andra gången stod i immigrationskön för att köa mig in i Australien slog det mig att jag inte ens tänkt på att det är ju en massa saker man inte får ta med sig in i landet. Det hade jag ju inte alls tänkt på.

Jag gick och tänkte på när jag skulle boka taxi, så att jag skulle vara där i tid. Fast egentligen har jag inte så mycket emot att vara lite sen till flygplanet. Om man är lite sen får man ju hoppa kön. Hur bra som helst. Sist vi skulle åka till Brisvegas var vi i tid, och fick stå i den förbenade kön hela vägen fram. Det var första gången det hänt på väldigt länge.

Fast den gången vi var så sena att de ropade ut oss i högtalarna var det lite pinsamt. Med det var mest för att taxichaffören tog den långsamma vägen i rusningstrafik.


Och det bästa med att flyga är precis innan planet lyfter och det gasar jättemycket.