Sagan om Sydney

Jag sitter här hemma och jobbar på ett skolarbete som jag ska lämna in imorgon. Det går rätt bra när jag inte hålle rpå med annat strunt som att skriva i bloggen eller spela Mahjong som avkopplare. Jag brukar ibland ha problem med vad jag ska skriva men så ör inte fallet alls denna gången. Tror lite att det är problemet. Vill skriva så mycket att jag hoppas från sektion till sektion och aldrig blir färdig med någon. Har för tillfället nio punkter kvar på min "things to do" lista. Bådar inte gott för morgondagen. Men men det löser sig. Om jag bara skriver lite på en sektion till så har jag gjort allt jag måste göra. Vill bara göra det extra bra...

Men har redan bokat in nästan 5 timmars jobbtid imorogn. 6-9 och 12-14. sen har jag lektion där jag ska lämna in arbetet.

Jag gillar att när man går ut för att dricka alkohol på tex en bar eller krog eller var man nu går, så kan man välja på mer än en sorts vin. Som i Sverige så kan man oftast välja på rött eller vitt, men här burkar man kunna välja runt fem olika sorters rödvin och fem sorters vitvin. Och vill man köpa en hel flaska får man ännu fler att välja på. De brukar också smidigt nog skriva vilka druvor vinet är gjort på så jag som helst dricker cabernet merlots väljer alltid det. Eller ibland en shiraz eller merlot. Fast om jag ska vara ärlig burkar jag oftare satsa på bubbel! Gärna rosa bubbel om de har.














Mitt favoritvin, fast detta har de inte så ofta när man går ut.

2 för $25 på Liquor Land.

Jag kom precis ihåg att jag drömde om Facebook inatt. Hur töntigt är inte det? Ännu töntigare är att jag var helt förstörd över att jag bara hade 57 vänner, alltså en av mina vänner hade tagit bort mig som vän. Fast jag tror att någon hade tagit bort sig själv.

På tal om facebook läste jag nyligen en artikel om att Facebook får alla att skriva under att lämna ifrån sig rättigheterna till bilder och en massa personlig information. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=708616. Det är inte lite skrämmande och jag funderar starkt på att deleta mig själv. Fast det spelar väl ingen roll längre.

Man borde gjort som Lucas och Facebook-vägrat.

Förövrigt för er som missat det så har dessutom Microsoft köpt in sig i Facebook så nu kommer microsoft att äga ännu mer av oss än de redan gör.

Ha! Jag postade vykorten nu i eftermiddags! Jag gick en runda här i Newtown och köpte frimärken och lade vykorten på lådan. Jag lyckades också spendera ca 150 kr på te. Undrar lite hur det gick till. Jag måste väl helt enkelt konstatera att jag har dyra tevanor. Vi brukar köpa te för $10 (60kr) för 100g, men idag hittade jag ännu dyrare te. Smidigt fixat Anna. Men gott var det.




Skulle vilja påpeka att jag köpte två sorters te. Inte ens jag skulle köpa 100g för 150kr.

Förövrigt så köpte jag en del vykort när vi var i Tasmanien. De ligger snyggt på byrån här hemma. Jag ska nog snart ta tag i det och skicka dem snart. Nu ska jag gå och låna böcker på biblioteket!

Är det någon som kommer ihåg hela historien om hur farfar hällde kokosfett i maten en gång?

Jag har jobbat de senaste dagarna med ett stort inlämningsarbete. Jag valde till och med i tisdgas att stanna hemma från skolan och för att jobba med det. Jag är klar nu. Jag firade med mumsig lax med ugnsrostade grönsaker, eller närmare bestämt potatis, sötpotatis och rödbetor. Jag älskar ugnsrostade rödbetor. Jag smaksatte grönsakerna med vitlök, färsk koriander och cayennepeppar, alltså mina tre favoritsmaker. Jag pressade lite citron över laxen så där var nummer fyra.

Just nu njuter jag av hemmagjort mineralvatten med citronsmak. De säljer inte smaksatt bubbelvatten här så jag pressar i egen citron i mitt sodavatten. Det är inte någonstans i närheten av Ramlösas Lingon och Lime, men det är inte dumt alls.

Ikväll ska jag göra mest ingenting alls. Imorgon ska jag nog inte heller göra något. Jag tror jag vill gå och kolla om jag kan hitta en klänning med långa ärmar. Fast jag vill också hitta en klänning med smala axelband. Det behövs när det är varmt ute.

Som vanligt tog jag inga bilder, men denna gången stod jag så långt ifrån scenen att de inte skulle varit särskilt bra ändå. Annars var Nick Cave hur bra som helst. De började med Grinderman, ett av hans project. De spelar lite hårdare musik och lite grövre texter. Det var coolt. Sen gick de av scenen och en halvtimme senare knallar samma fyra personer ut igen. Tydligen så är Nick Cave solo samma band som Grinderman.

Sedan spelade de i över en timme vilket jag inte störde mig på alls. (Annars brukar jag tröttna mot slutet på långa konserter). De spelade en massa låtar som jag kände igen men han lyckades missa både min och Lucas mest efterlängtade låt. Min var "There she goes my beautiful world" och Lucas ville höra "Do you love me." Men glädjande nog avslutade han med Grindermans "Go tell the women". Allt var fint.

Sen gick vi till Marlborough Hotel eller "the marly", här i Newtown. Där mötte vi upp Todd från min klass och hans kompisar som var där för att fira en födelsedag. På vägen hem köpte vi en kebab och stammande fick mannen i kassan fram att jag var mycket vacker.

1. Dubbel vask i köket
2. Gasspis
3. Lika nära kollektivtrafik
4. Balkong
5. "Eat-in kitchen"
6. Myggnät för fönsterna
7. Badrumsskåp/ Bättre badrum
8. Ingen heltäckningsmatta
9. Mer yta i köket
10. Inte lika många flygplan

Tänk så blygsam man kan vara i sökandet av en ny lägenhet. Ovan finner ni rankad önskelista på kvaliteter en ny lägenhet bör ha. Och det är väl inget förvånande att fyra av tio har med köket att göra.

Tasmanien var fint. Vi landade på onsdagen och spenderade den dagen med att hänga runt i Hobart, som är den största staden på ön. Vi körde till ett bageri och köpte mumsig lunch och gick ner till havet för att äta. Jag åt paj med getost. På torsdagen gjorde vi inget alls och satt mest och slappade. Det var skönt för jag var ju trots allt på skollov och ville inte vara alltför upptagen. Men höjdpunkten var då vi gick på promenad i Dunally (Byn där Lucas mormor bor) och avslutade den med att äta ostron och Fish 'n Chips från det närliggande fiskeriet. Jag tror att jag skulle kunna få smak på det där med ostron.

Fredagen var däremot en upptagen dag. Vi skulle till Port Arthur som var en gammal fångkoloni när de fortfarande hade sådana. Den startades runt 1830 och var öppen fram till 1877. Nu är det mest ett museeum med en del av de gamla byggnaderna kvar men område är rätt stort och mycket vackert.


Här ser ni några bilder från Port Arthur. Anna bakom lås och bom och Anna första gången i en Australiensisk kyrka, även om det inte riktigt räknas alls.

Fast innan vi kom till Port Arthur stannade vi på en massa ställen på vägen. De fanns en massa speciella ställen som skapats av havet och ihopramlade klippor osv. När datorn är klar med att ladda upp bilderna ska jag ladda upp dem med och visa med bildtext osv.


Här är vi vid "Tessellated Pavements" på väg till Port Arthur. Dessa stenformationer bildas på något sätt av att saltkristaller samlas i stenen och bryter upp den efterhand.


"Devils Kitchen" kallas den här klippformationen. Synd att bilderna inte riktigt gör det rättvisa, men så verkar min kamera ha ätit mer än bara batterierna. Ni kan också se Lucas och ovan nämda mormor. Hon heter Ray Hackett men kallas för Hackey.

På lördagen var det dags att åka in till Hobart igen och svira på stan. För gick vi på Salamanca markets som jag tror är rätt känd. Och vi var också tvugna att prova så kallade "Tasmanias famous scallop pies". Scallops är något slags skaldjur i stil med musslor. Jag var lite kall och satsade på varm och kryddig potatis- och ärtsoppa istället men smakade lite av Lucas och det var hyggligt gott. Efter det började den vuxenförbjudna delen av kvällen. På äkta australiensiskt maner försökte vi dricka all öl vi kunde få tag på i hela stan. Fast vi fastnade på ett stället som heter Lark Distillery. Där drack vi en massa god öl och sånt.


Här kan ni se mig, något överförfriskad, med Lucas kusin Larry

På söndagen åkte vi ut med bilen igen och kollade på en massa saker. Tyvärr var inte den dagen lika trevlig då jag som yngst och minst fick sitta i mitten och klämas. Det hjälptes ju inte av att jag var lite bakis. Vi gjorde inget särskilt kul och höjdpunkten var nog när jag köpte lavendelgodis. På söndagkväll var det 60årskalas för Lucas mamma och det firades med för mycket vin men också med himmelska blåmusslor i fransk tappning. Förövrigt var hela kvällen i fransk tappning. Lucas mamma vurmar för allt franskt och vi åt både löksoppa och coq au vin. (Till efterrätt åt vi chokladmousse och någon slags kaka som jag mest kommer ihåg för att vi åt resterna dagen efter.)

Och det var väl allt för denna gågnen. Jag har en massa bilder för er som vill se men kunde inte lägga upp alla 100st.

Såg ni Niklas mat förra veckan? De visade ett inslag från Tastyhouse i Helsingborg! Jag blev så inspirerad att jag lagade till en variant på riset han gjorde till lammgrytan. Annars sitter jag och väntar på att ta tag i att skriva ordentligt vad vi gjorde på semestern men har fastnat i en tjock fantasybok och vill mest bara läsa den.

Oj vad trött jag har varit de senaste dagarna. Synd att en annan fin semester slutade i trötthet. Först på lördagen var vi i Hobart och svirade och sen på söndagen flängde vi runt halva ön, eller det kändes lite så. Vi var fem i bilen och jag fick förstås sitta i mitten. Jag var trött och jättevarm och fick ingen ritkigt chans att vila upp mig innan kvällens
sextioårskalas. Och ni vet redan hur det slutade. Men som tur var gjorde vi inget alls på måndagen förutom att spela lite sällskapsspel och äta stor australiensisk middag. Nu är jag hemma igen och längtar till fredag och hälgen då jag ska sova länge och sen göra en massa skolarbete på fredagen och lördagen eftersom vi på lördagkväll ska gå och se Nick Cave. Det ser jag fram emot väldigt mycket. Nick Cave, inte skolarbetet.

Jag har en massa saker att berätta men tar lite mer tid på mig för att organisera och ladda upp bilderna osv. Särskilt ska jag berätta om fredagen som var en mycket bra dag.

Förövrigt vill jag meddela att jag fixat säsongens två första myggbett. Det är något som inte glädjer mig alls och jag letar efter ett bra sätt att skydda mig själv från de elaka sakerna. Jag vill ju inte bli sjuk på riktigt som de stackars korna jag har läst om. Nu ska jag duscha innan jag går och sover. Nej! Om jag väntar med dusch till imorgon bitti kan jag gå och sova redan nu! Så får det bli.

Nu har jag kommit hem igen. Jag är urtrött eftersom jag har varit uppe sen fyra idag. Tror också att jag kommer att vara upptagen med saker ikväll och kommer inte att komma isäng förrän efter midnatt. Vi får se. Tasmanien var fint men igår var jag lite bakis och det tog nästan hela dagen att fixa till det.

Nu ska jag gå och läsa en tidning och dricka lite vatten (är i skolan). Jag ska också gå och kolla om jag kan köpa bussbiljett någonstans i närheten.

Imorgon bitti åker vi till Tasmanien på semester i en vecka. Kommer hem igen nästa tisdag. Så det betyder att jag inte kommer att blogga så mycket. Jag får se om jag hittar något internet men tror att jag kommer att vara upptagen med att ha semester.

Igår fick jag reda på att författaren Robert Jordan dött. För alla er som inte vet så är Robert Jordan författaren bakom fantasy serien World of Time. Den består hitintills av 11 tjocka böcker och jag har läst serien sedan jag var 14 eller 15. Men den är inte klar än. Det skulle komma ut en bok till.

Han har länge varit obotligt sjuk i någon slags blodsjukdom och har inte kunnat skriva så mycket. Så där satt jag, med en ofärdig fantasyserie och en döende författare. Jag måste erkänna att jag först kände ilska när jag förstod att han gått bort. Men så slog det mig hur fullkomligt själviskt det var. Sen kände sympati för hans familj och vänner som förlorat honom.

Det känns också konstigt att sörja över en person man aldrig riktigt känt. Robert Jordan är inte ens hans riktiga namn. Men på ett sätt har jag ju känt honom genom hans böcker. Det är som när jag läste sista Harry Potter boken och grät när jag trodde att Harry skulle dö. Jag förklarade sedan att det var för jag har ju kännt Harry Potter och alla de andra karaktärerna i nästan sju år. Fiktiva personer kan verka lika levande som faktiska personer.

Denna veckan har jag gjort praktik på ett företag. Det är för att skolan vill att jag ska göra det. Jag var inte särskilt sugen och det var inte så givande som det kunde varit om jag varit på ett företag som hade mer med Advertising att göra. Men men, det var mitt eget fel.

Jag har också fått SimCity 4 och har varit upptagen med det hela helgen. Igår glömde jag till och med att titta på Jamie Olivers matprogram. Det är veckans Tv-höjdpunkt om man bortser från Niklas Mat och Californication som jag ser på internet respektive laddar ner.

Jag har det bra och trivs jättebra i Sydney. Häromdagen satt jag på tåget över The Harbour Bridge och solen lyste och himlen var blå och jag tänkte att jag var tvungen att berätta för er hur fint det är här. Sydney är en otroligt vacker stad. Iallafall vissa delar, det finns ju fula ställen också. Parramatta road är lätt något av det fulaste jag sett i stadsväg.

Idag var vi och tittade på en lägenhet. Den var inte så fin och nu har jag en känsla av att vi bara kommer att försätta byta ner oss varje gång vi flyttar. Kanske bäst att stanna här. Dessutom kom jag på att vår nya max gräns $250 i veckan är ungefär 6000kr i månaden och det skulle jag knappt betala hälften av i Sverige. Men så går det när man vill bo i Newtown.



Så här såg jag ut för några veckor sen. Jag har inte förändrats mycket

Du jobbar hela dagen i ett luftkonditionerat kontor. Du fryser lite och värmer händerna i varmt vatten när du går på toa. Och när det är dags för lunch ser du fram emot att värma upp lite. Men du har hört att det ska bli upp till 35 grader och du vet att det kommer att vara för varmt. Redan halvägs genom svängdörren känner du hur värmen är som en tjock varm filt. Sen går du ut i värmen och en stark bris lurar dig att tro att det är rätt skönt ute men sen upptäcker man att det inte alls var så. Du är varm, men svettas bara när du går i solen. Sen hela eftermiddagen hör du på radion om hur vägar stängs pågrund av skogsbränderna och du blir lite orolig att även tågen ska vara försenade eller inställda. Sen kommer du hem och tar av dig nästan alla kläder och det hjälper inte alls. Du lagar mat i ugnen och kommer på hur dumt det var när du står och rör i såsen och är för varm. Du är varm även efter en kall dusch.

Idag känner jag mig riktigt bakis. Men det är jag inte alls. Det är måndag idag - men en röd dag här i NSW. Jag var lite bakis igår och gjorde ingeting alls, men mår faktiskt mycket sämre idag och har ont i huvudet och är illamående i magen. Undrar om det kan vara en bakfylla som kommer en dag för sent. jag var ute och drack champagne i lördags. Men men idag köpte jag fjärde säsongen av Six Feet under på dvd och har spenderat mesta delen av eftermiddagen med att titta på den. Ska strax sätta igång avsnitt 9. Imorgon måste jag gå upp tidigt och fara iväg till min Work Experience grej på mitt gamla jobb här i Sydney. Jag är helt omotiverad och önskar att jag inte behövde göra det alls.

Sydney har varit sjukt varmt de senaste två dagarna och jag gick faktiskt ut i skjorts idag. jepp det är sant, jag visade mina ben offentligt. Det är en del av min plan att fixa bruna ben så jag inte behöver dölja dem hela tiden.

Dessutom har jag bestämt mig. Jag ska skaffa leonardohår fast utan det blonda.