Sagan om Sydney

Imorgon ska jag gå i skolan för första gången på två år. Spännande eller hur. Jag tror att det blir schysst. Jag har faktiskt saknat att gå i skolan. Jag har till och med sagt till mina systrar både en och två gånger att jag också vill ha läxor. Tänk att vara tvungen att läsa x antal sidor till imorgon. Schysst läge. Jag vet förstås att jag kommer att tröttna på läxor rätt snart, men jag tror ändå att jag kommer att uppskatta skolan mer nu än vad jag gjorde i gymnasiet.

Jag har upptäckt att jag numera kan skriva helt utan att kolla på tagenterna. Jag gillar sådana förändringar som smyger på en. Som att förstå danska. Plötsligt sitter man där vid lunchen och fattar.

Idag hade vi strömavbrott här i Sydney. Jag tror inte det var hela Sydney men iallafall hela mitt kvarter och lite till. Halv fem klickar datorn och och skärmen till och slocknar. Kul tänker jag. Min första tanke var faktiskt att nu dog eluttaget som drar hela anläggningen. Men sen kollade jag vattenkokaren (Ett väldigt smidigt trick, man sätter igång den fast man vt att den inte funkar, sen när strömmen kommer på igen så börjar det bubbla fint i köket.) och den funkade inte. Och halv fem är det inte långt till det blir mörkt. Så jag sitter ensam hemma och tänker jag måste köpa stearinljus så jag får lite ljus. Jag knallar ner till affären, går in och allt är nersläckt. Jaha, tänker jag, inte det heller. Jag trodde att mataffären skulle ha en egen generator men det hade de inte. Så jag gick till den lilla butiken på hörnet. De hade tända ljus där och två extra som jag fick köpa. En halvtimme senare hör jag något konstigt ifrån köket, jag tänker att det där var ett väldigt lågt flygande flygplan men kommer snart på att det är strömmen!!

Och det är inte alls så konstigt med strömavbrott. Förra omgången jag var här hade vi strömavbrott minst två gånger. I Sverige har jag inte haft strömavbrott på tre, fyra år eller så. Jag kommer ihåg ett i den nya lägenheten på gasverksgatan. När det händer här tror de beror på att någon tönt råkar dra ner en elledning från sitt hus och så slår det ut ett helt område. De har ju inte nedgrävda elledningar här. Rätt ofta ser man reklamskyltar och liknande som uppmanar oss att se upp för ledningarna.

Nu ska jag krypa ner under täcket och läsa Paulo Coelhos Zahiren.